Just Shoooot ME!

Jag har alltid undrat hur de känns att få en kula igenom skallen.
Och just precis i dag känns de som om ja skulle vilja uppleva de...
Vafan, igår var allt typ lite possivit iaf. Men idag så mår ja ju bara illa av människor. Jag mår illa av deras beetende, deras hån, deras falskhet, deras lögner, deras löften, deras egoistiska sidor..
Ja mår så illa av dom att ja skulle fan vilja gp dirket fram till alla människor som nångång ha betett sig illa och bara stoppa fingrarna i halsen och spy på dom.
Dom är inte värd ett skit mer än spya. Tydligen så ska alla få bete sig som dom vill nu för tiden. Vissta tror ju att dom äger en. Vissa tror dom kan bestämma över en.
Men en sak ska alla ha klart för sej, den som kommer och tror att dom kan äga mig, bestämma över mig gör ett fett jävla misstag.
Jag är min egen och kommer aldrig vilja bli nånannans. Ja finns här ja lever här och ja bor här. ja vet. Men de betyder inte att ja är längst ner på skalan av alla duktiga männsior som får lov att sparka på den som ligger ner.
så jävla länge ja ha försökt att behaga folk med att vara den ja är.
Vart fan tog de där bra vägen med 'Du ska va den du sjävl är'
De är ju inte mer än BULLSHIT! För att komma nånstans så måste ja tydligen va nån helt annan. annars duger ja ingenting till.
Nej, jag har ingen fullbordad utbildning till nått.
Nej, jag har inte stor erfatrenhet av jobb eller liknande.
Jag är snart 19 år, men alla tycks tro ja är 13 än!
Bara för att ja vart tvungen att hoppa av skolan på grund av sakerna som hände och sas kan ja inte göra ogjort! Men varför ska de påvärka mig att vilja bli en bättre människa och vilja bli vuxen och ta mitt eget ansvar för de ja gör och de jag väljer att göra. Alltid äre nån som kommer efter en och säger: Borde du göra de där? Kan du de där? Är de här rätt för dej?
Nä, ja kan inte veta om de är rätt för mig jag kan inte veta om jag kan de eller inte. Hur fan ska ja veta om ja kan de där eller om ja nånsin kommer kunna de där om ja inte får prova mig fram? Ja måste ju få göra mina misstag och tappar för att inse att de går inte! Folk kan inte bara komma fram och säga att ja kommer göra ett misstag och sen ingen anledning till de. Om de nu är så att jag gör ett misstag, visst då kommer ni och säger 'vad vare jag sa' aa, men då ha jag iaf fått sett de själv med egna ögon och känt de misslyckandet med egna kännslor.
Och inte fan är ja så dum att ja gör om de då igen?
Jag har fröskt att passa in på alla möjliga ställen och platser, men tydligen äre nånting fult och äckligt och såå lite värderat att inte ha nån utbildning eller gå i nån skola och leva på sina föräldrar som älskar en och vill bara ens bästa i livet.

För ett tag sen så va ja på skolan och pratade med syon där om att ja ville ta upp mina studier igen och plugga lite då och då för att hålla allt i topp. Men vet ni va ja fick för svar ? Svaret ja fick var att ja fick inte gå i den skolan för ja hade minst g i alla grund ämnen. Jag FICK INTE gå i skolan. Så varför klagar alla då ?
De kan ju inte vara så jävla svårt för en skol helveta att fixa så ja kan gå på några lektioner då och då med nån klass? Jag sitter ju bara där och gör de jag ska göra, ingenting annat. Neee, ja måste söka en helt ny linje och vänta i ett halv år innan ja kan börja den och sen sluta för att ja inte pallar med skolan. Onödigt att kasta pengar i sjön när dom vet att ja kommer aldrig gå dom där tre åren. De finns inger här för mig som är så intressant att ja skulle kunna hålla mig att stanna och plugga samma jävla skit i tre år.
Då kommer alla med förslaget, varför går du inte nån snabb utbildning utanför skolan istället med nått du tycket är kul?
Ja svaret på den frågan är så lätt. vad finns de här i Sollefteå för utbildningar en tonårs tjej kan gå? Och vad kostar inte skiten då ? Pengar växer inte på träd. Visst ja skulle kunna gå nån sunkig utbildning för att kunna visa upp att ja ha gjort nånting i iaf, men betalar du den då? Betalar du mitt boende där? Betalar du min föda?
Nee de är precis vad du inte gör. Så de är inte så lätt att ta in i livet igen när man engång har hoppat av de...



Jag önskar mig en vägvisare i julklapp