Nånting innom mej, får mig att stanna kvar hos dej.
Är de evig sökande av lycka, eller äre bara nått ja ska tycka?
Är de kännslor eller bara en mening?
Ska jag tro på din sanning eller ska ja hoppas på ett svek?
Ja ska fortsätta tro att detta kommer sluta bli en lek?
Evigheten fort sätter, ensam med tankarna i sena nätter.
Kär eller bara galen?
Trofast eller bara vilsen?
Vägra välja, eller bara gå?
Ditt lung, sitillade min storm i min själ.
En sån främmande människa, du är viljans väg.
Tankar som lyser, en verklghet som fryser.
vågar jag väja, sluta springa runt och herja?
Ska jag tolka dej som en chans, eller ska jag fortsätta tro ja är en svnas?
Utan mening, utan allt, ja tro vi är som socker och salt.
Jag saknar dej inte, jag vill bara ge mig själv en tro
En mening
Ett liv
En stund
Jag plågar mig själv och min själ.
Ärligheten är bara ett ord, inget som existrar.
Konst bli bättre när berusnngen är för stor
Hoppet blir större, desto närmare du bor
Du är en stjärna på himmelen, jag kan inte nå dej
Även fast de är sååå meningslöt, så äre nått som får mig att stanna.
Och svaret på varför hoppas jag att du kan leverera.
måndag, december 29, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar