Ja blir så less och arg på folk som inte ens kan ge människor en chans...
Om de nu är så att den inte vill ge den personen att ge en chans, varför då komma och vis sej ? .. Ja fattar inte, äre så svårt att ge nån en chans?
Bara tänka om och säga 'Kör till. vad ha jag at förlora?'
INGENTING, du kommer tomhänt, och du kan gå tomhänt om de nu inte passar dej.
Vissa har så svrt för att kunna ge nått till nån annan, nått så litet och inte kostar ett piss. Egoistiska. Fattar ni inte att vi som står har som jävla fån och försöker förstå de som händer blir så sårade och förgvirrade?
Ni suger ju ut allt som finns i en... HATA!
Vad hände med alla som hade stort hjärta och alla var välkommna och fick en chans?
Den snälla generationen människor är nu utrotade. Finns ej längre dna som kan åter skapa den unika rasen.
Visst, hoppet ska hålla en vid liv, men när ska de där hoppet slå sig till värklighet? De känns som om de enda man gör är att gå och hoppas, hoppas och åter hoppas. Ja antar att hoppet tar slut nångång. För allt har sitt slut.
Ja vill järna tro att allt som händer sker av en anledning, hur jävla pissigt de än är, hur jävla fel och sårande de är så äre av en bra anldning. En anledning till att de ska va så! att ingenting annat ska ske. Förhållanden ska ta slut, vänskap ska bli hat, unga männskor dör, vi dränker sorger med sprit, vi skadar oss själv för att dämpa smärta, ALLT de är menningen att de ska hända. Säg aldrig "De händer inte mig ELLER de händer inte han" För de gör de, nångång så äre DU som står i centrum och faller.
ja vill fan bara att vissa människor sa SE vad andra människor vill ge dom.
kanske sånna saker ellr känslor som ingen annan kan skapa..
Vad äre som är så svårt egentligen?
Äre för att ni är rädd? Äre rädslans som spelar spel med oss ?
kanske de är rädslan som styr oss? Inte våra innte kännslor ?
Hahah, ja är bara sååå förvirrad över allt.
Att säga en sak och inte mena de är precis som om du skulle komma och ge mig en käftsmäll.. Precis så känns de. Hur skulle du känna om ja gav dej en sån fet löng rätt upp i ditt ansikte? Lögner bränner lika mycket som att säga en sak och mena en totalt en annan.
Allt är svårt att acceptera och förstå från början.
Men när man gör nåttnytt så står man alltid på Noll, man kan komma till toppen. Men gör man inte de så kommer man tillbax på noll man kan aldrig komma lägre ner.
och om du nu startade där varför är de så svårt då att satsa och kanske misslyckas och komma tillbax till noll?
Så jävla mycket ja känner att ja vill ge dig. De är fan äkta..
De är bara till att leva med de. En gång är ingen gång, två gåner är två gånger för mycket Du får bara en till chans och snälla du, bränn den inte vännen!
torsdag, december 11, 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar