Kan inte, Vill egetlinge inte

Ja kan inte sova.
Men ja vet inte häller om ja egetligen vill.
för de är när jag lägger mig ner och slappnar av allting kommer.
Alla kännslor... Dom är lixom borta när jag är vaken och går om kring.
Sen kommer dom och slukar mig. De känns som eld, svider och bränner.
Jag har inge vatten till att släcka.
Jag får nog låta de brinna tills du kommer tillbax.

Jag drömde inatt, att du va min...
De var så verkligt, du vad där, vi va hos dej. vi kollade på film, som alltid.
Vi var så nära varandra, så nära att ja kunde känna din värme komma till mig.
Du vände dig om, sa: Jag tcyker o dig Lina, ingen kan ta dom känslorna ifrån mig, jag vill inte dölja dom längre.
Vi bara låg där, kollade på varandra. Du du åter igen sa, Vi kan börja med en puss.
Vi kysste varandra :) Allt var så bra. Du var allt ja ville ha.
I drömmar spelar livet upp sig så fort, jag vet inte hur länge vi va med varandra, De va en evighet. Och ja kände mej lycklig enda in i ben märgen. Vi gjorde allt förvarandra. Till varandra. Dina kramar, dom går inte ersätta. Dina små pussar, dom går inte gemföra.
De va vinter, vi sat ute och rökte. Da va kramsnö. Du kom och satte dig aldeles brevid mig, och helt plötsligt började du kasta snö på mig i mitt ansikte.
Vi sprang därifrån ut på gräsmattan, rullade runt, molade varandra. Sen när vi var så slut låg vi där. Bara du och ja igen. Du skickade iväg ett sms, De va till mig.
De stog : Om ja säger jag älskar dej får du inte gå. Du behöver inte säga de tillbax om du inte vill. Bli inte rädd. Jag älskar dig!
Ja mins att i drömmen började ja gråta. Men inte så där som man brukar, de här var helt ljudlöst, bara tårar. Massvis med tårar. Jag sa aldrig tillbax att jag älskade dej.Men jag vet att du såg de på mig att ja gjorde de. Jag vet inte hur länge vi låg ute och kramades i snön, Men ja minn att vi var genomblöt när vi kom in.
Vi satt oss för att kolla på film, Under massa filt, va värmde varandra.
Jag var så lycklig, kär, omedveten vad framtiden skulle bjuda på. Men just i den stunden, glömde jag allt. Och bara tänkte på dej.
Jag vaknade då du precis sa 'Du är viktigare än luft för mig, Utan dej, skulle ja självmant sluta andas'....

Jag vaknade av nånting, nånting som gjorde ont.
Tydligen var de mitt hjärta.
När jag förstog att allt var en dröm, börjae jag gråta på riktigt.
De va så fint och bra. Allting du sa.. Allting du gjorde för mig.
De känns så otroligt hårt att vakna och förstå att allt bara var en dröm.
coh de är precis vad de alltid komma vara. De kommer alltid att vara en dröm att få vara med dig på de sättet.
Jag vet att man ska inte sluta hoppas, men jusn nu är de omöjligt. Totalt omöjligt.
Jag kan inte sluta tänka....




Jag vill, jag vill så hårt. Kännder du de ?